Äntligen har min nya sadel anlänt, är otroligt nöjd än så länge och Knap verkar även godkänna den. Hon lyssnar så otroligt bra på sätet med den, hade inte samma känslighet och kontakt med espaniolan. Den passade inte henne eller mig vilket säger sig själv , då fungerar det inte. Gaitern är mjuk i sitsen, riktigt skön och det är äntligen en tum på sitsen som passar mig. De flesta sadlar är för stora för mig men denna är som padden jag hittade, perfekt storlek för mig.
Utseendet är ganska läckert, väldigt unik.
Nu väntar jag på en annan sadel som jag hoppas ska passa Trixi,kanske även Knap. Det är en bomlös akademisk sadel.
Igår fick jag ett ryck och täljde en pilbåge som jag hoppas ska hålla för användning och inte bara se fin ut.
Efter mitt nöd besök till vårdcentralen så har saker och ting blivit bättre, jag blev lite väl pigg och stressad först och tog på mig massa saker som senare resulterade att jag först blev trött och slö sedan deprimerad och uppgiven, emotionellt skör och hade nära till gråt. Nu har jag repat mig igen, och ska försöka att skärpa mig för jag kan inte hjälpa alla och göra en massa massa saker, visst till en viss del men inte så som jag gjorde. Det slutar bara illa varje gång för jag klarar helt enkelt inte av så mycket än.
Det är en enorm utmaning att förändra sig själv, jag reflekterar mycket över saker och ting. Det finns vissa saker, som tex det extremt höga kravet jag jag på mig själv, att göra allt perfek, hjälpa alla andra, inte göra fel eller uppröra/irritera någon. Gör jag det så reagerar jag så fruktansvärt starkt och hatar mig själv för jag är så värdelös, vidrig och ingen tycker om mig så jag kan lika gärna gå och dö. Det är så brutalt självskadande sätt att tänka. Det är en av många saker jag måste bearbeta och förändra
0 kommentar(er)
